Mätning och bedömning: Mätutrustning Riskbedömning Gränsvärden

MÄTNING OCH BEDÖMNING: Mätutrustning

Syftet med en mätning avgör i hög grad hur och när man bör mäta. En anledning kan vara att bedöma den typiska vibrationsexponering som man får vid arbete med en maskin under normala arbetsförhållanden och under typisk arbetstid. En annan avsikt kan vara att kontrollera maskiner periodvis, t ex efter normal service, eller innan de lämnas ut från förråd eller motsvarande. Allt för att förhindra att maskiner med för höga vibrationsnivåer kommer till användning. Ett annat skäl kan vara att kontrollera att nya maskiner uppfyller de vibrationskrav som utlovats eller krävts.

I samtliga fall är det mycket viktigt att försöka efterlikna ett typiskt driftförhållande. För att få riktiga mätvärden för en maskintyp, ett verktyg eller en arbetsoperation, måste mätningar göras flera gånger och vid olika tillfällen. Flera faktorer kan påverka mätresultatet, som t ex maskinunderhåll och kvalitet, underlagets egenskaper samt användarens arbetsteknik.

Utrustning för mätning av vibrationer.

Vibrationerna kan variera från punkt till punkt och dessutom vara olika i olika riktningar. Det är därför viktigt att noga undersöka och ange vilken mätpunkt och riktning som mätningen avser. Mätgivaren kan placeras och orienteras på olika sätt för att ge möjlighet att finna den punkt som ger den högsta vibrationsexponeringen.

En mätutrustning består av en mätgivare, en förstärkare, någon form av frekvensfiltrering och en presentationsenhet.

Accelerometer infästad på ett verktyg.

Mätgivaren är nästan genomgående en accelerometer. Vid mätning av hand-armvibrationer placeras accelerometern i handens omedelbara närhet. Monteringen kan ske direkt på den vibrerande ytan (skruv, lim) eller ske exempelvis med ett slangklammer.

När det gäller helkroppsmätning är det oftast vibrationer i förarstolen på ett fordon som ska bedömas. Man mäter med hjälp av en ganska tunn och mjuk sittplatta i gummi, i vilken tre accelerometrar är monterade i tre riktningar. Plattan läggs på stolen och fixeras därefter med hjälp av några remmar eller genom att fordonsföraren sätter sig i stolen på plattan.

Vid mätningar av vibrationer är det två storheter som skall bestämmas. Den ena är den totala frekvensvägda accelerationsnivån i m/s² uttryckt som effektivvärde för vardera av de tre vibrationsriktningarna. Den andra är den dagliga exponeringstiden.

	Hand-armvibrationer
	Helkroppsvibrationer

Hand-armvibrationer

Vid mätning av hand-armvibrationer används ofta den internationella standarden ISO 5349. Det är en mätstandard som anger hur mätning och redovisning av vibrationer skall göras för handhållna maskiner. Som bilaga till standarden finns riktlinjer för utvärdering av skaderisken.

Standarden beskriver att vibrationer ska mätas inom ett frekvensområdet av minst 5 Hz till 1500 Hz. Mätningar skall utföras på maskinhandtaget när maskinen används på ett normalt sätt. Mätpunkterna väljs så nära kontaktytan mot operatörens hand som möjligt. Vidare skall mätningen göras i tre mot varandra vinkelräta riktningar.

Exempel på mätpunkter

Definition av mätriktningar för hand-armvibrationer.

Uppmätta värden i de olika riktningarna ska därefter frekvensvägas. Inom frekvensområdet under 20 Hz sker ingen vägning av uppmätt acceleration medan för högre frekvenser blir vägningen kraftigare.

Frekvensvägning för hand-armvibrationer.

Därefter beräknas den s.k. summavektorn, dvs. summan av de tre huvudriktningarna.

Helkroppsvibrationer

För mätning av helkroppsvibrationer används den internationella standarden ISO 2631. Det är en mätstandard som anger hur mätning och redovisning av vibrationer skall göras för helkroppsvibrationer. Som bilaga till standarden finns riktlinjer för utvärdering av skaderisken i form av daglig exponeringstid.

Standarden beskriver att vibrationer ska mätas inom ett frekvensområdet av minst 1 Hz till 80 Hz. Vibrationer med lägre frekvenser som kan ge symptom av typ åksjuka, sjösjuka och tas upp i ett tillägg till standarden. Mätningar skall utföras på den vibrerande ytan där operatören kommer i kontakt med vibrationer. Vidare skall mätningen göras i tre mot varandra vinkelräta riktningar.

Definition av mätriktningar för helkroppsvibrationer för stående, sittande eller liggande kroppsställning.

Uppmätta värden i de olika riktningarna ska därefter frekvensvägas. För vibrationer i de horisontella riktningarna (x och y), gäller en annan frekvensvägning än för den vertikala (z).

Frekvensvägning för helkroppsvibrationer i de olika vibrationsriktningarna (x, y och z).

För en sittande eller stående person multipliceras därefter uppmätta värden i x- och y-riktningen med en faktor av 1,4. Det högsta värdet i någon riktning används därefter för att bedömningen av hur länge per dag en arbetstagare kan arbeta utan skaderisk.

Till: FÖRSTA SIDAN | MÄTNING OCH BEDÖMNING | NÄSTA SIDA