![]() |
|
|
|||||||||||||||||||||||
Frekvensen hos en vibration beskriver hur ofta svängningarna kommer i tiden och mäts i antal svängningar per sekund. Denna enhet kallas Hertz, vilket förkortas Hz. Frekvensen definieras därför som:
där f är frekvensen och T periodtiden för den aktuella vibrationen. En uppdelning av vibrationen i olika frekvenser kallas frekvensanalys. Normalt är det inte möjligt att beräkna frekvensen för exempelvis brusvibrationer enligt formel 3. Istället måste mer sofistikerade matematiska metoder tillgripas, exempelvis Fourieranalys. En frekvensanalys av en vibration innebär att man erhåller vibrationens frekvensspektrum. I figuren nedan visas sambandet mellan vibrationers svängningsförlopp över tiden samt motsvarande frekvensspektrum.
Frekvensanalys kan göras på olika sätt. Ett är att dela upp vibrationerna i olika band där varje band omfattar exempelvis 10 Hz runt mittfrekvensen. Det vanligaste är dock att vid frekvensanalysen använda en konstant relativ bandbredd vid frekvensanalys. Det innebär att analysen sker med en bandbredd av till exempel 10% av mittfrekvensen. Denna typ av frekvensregistrering innebär att analysen på en logaritmisk frekvensskala har samma upplösning över hela frekvensområdet. Vid konstant relativ bandbredd sker analysen i oktavband eller delar av oktavband. Utseendet på använda oktavband samt deras mittfrekvenser finns standardiserade. Då mätresultaten skall användas för bedömningar av skaderisk utnyttjas oftast 1/3-oktavband (tersband). Istället för ett frekvensspektrum kan den summerade accelerationen beräknas inom ett bestämt frekvensområde. Detta sker genom att accelerationerna för respektive band summeras enligt:
där a är den summerade accelerationen och ai är accelerationen i det i:te frekvensbandet.
Därigenom erhålls ett enda siffervärde för frekvensavsnittet. Ibland tillmäts olika frekvenser olika betydelse för påverkan på användaren. Detta innebär att värdena för olika frekvensband viktas olika mycket vid summeringen, s.k. frekvensvägning. Den formel som då används är:
där a är den summerade accelerationen, ai är accelerationen i det i:te frekvensbandet och Ki är viktningen för det i:te frekvensbandet.
Till: FÖRSTA SIDAN | GRUNDLÄGGANDE BEGREPP | NÄSTA SIDA |
|||||||||||||||||||||||
|
Yrkes- och miljömedicin
| Uppdaterad 2010-03-18 |
![]() |